De statliga stabilitetsåtgärderna – utvidgningen av insättargarantin, annonseringen av stabilitetsfonden och införandet av garantiprogrammet för upplåning – har sannolikt varit en bidragande orsak till att bankerna kunnat sänka såväl in- som utlåningsräntor. Stabilitetsåtgärderna minskar riskerna för bankerna, deras inlåningskunder och andra skuldfinansiärer. Det kan också bidra till att minska de negativa effekterna på den reala ekonomin av oron på de finansiella marknaderna.

Samtidigt kan marknadsdisciplinen minska vilket kan ha långsiktigt negativa konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet. Sedan stabilitetsfonden och garantiprogrammet presenterades den 13 oktober har utlåningsräntorna till allmänheten fallit. En del av förklaringen är att det underliggande ränteläget i ekonomin fallit, vilket sannolikt inte är ett resultat av stabilitetsprogrammet. En annan del av förklaringen är att bankerna får betala lägre riskpremier då de finansierar sig kortfristigt, medan riskpremierna för längre upplåning (fem år) har stigit något.

Stabilitetsprogrammet kan ha bidragit till att sänka riskpremierna eller minska uppgången för dessa.Utlåningsräntorna till allmänheten med korta räntor har dock fallit något mindre än vad motsvarande interbankräntor fallit. Däremot har utlåningsräntorna för längre löptider sänkts i större utsträckning än vad räntorna på säkerställda obligationer har fallit på andrahandsmarknaden. För närvarande fungerar dock marknaden för säkerställda obligationer dåligt vilket innebär att bankernas kostnader för längre finansiering inte fullt ut speglas av priserna på andrahandsmarknaden. Sammantaget har allmänheten och bankerna fått del av det lägre ränteläget sedan stabilitetsprogrammet annonserades.

Bankerna har sedan början av oktober sänkt sina inlåningsräntor med cirka 60-100 punkter på de största sparkontona vilket är betydligt mindre än nedgången i interbankräntan på över 200 punkter. Bankerna har alltså förbättrat inlåningsvillkoren för allmänheten relativt utvecklingen på interbankmark-naden, trots att utvidgningen av insättargarantin och stabilitetspaketet borde ha minskat det tryck som funnits från allmänheten att flytta belopp till andra banker eller andra sparformer, och därmed bidragit till att bankerna inte längre behöver erbjuda lika förmånliga villkor.

Den initiala och isolerade effekten av bankernas räntesänkningar är att utlå-ningskunderna har gynnats och inlåningskunderna har missgynnats. Hur stor del av sänkningarna som beror på svenska statens stabilitetsåtgärder går inte att säga. Att de har bidragit är dock troligt.

Publicerad: 2008-11-13

Källa: www.fi.se ; Finansinspektionen; Hämtad 14 november 2008

Kommentarer (0)

RSS för kommentarer

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

smaller | bigger

Subscribe via email (Registered users only)

I have read and agree to the Terms of Usage.

Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför

Lägg till kommentar