Det förslag om förändrade regler för stridsåtgärder som regeringens Lavalutredning och utredaren Claes Stråth idag presenterade, tillgodoser på ett bra sätt intresset att bevara den svenska modellen. Förslagen berör nu enbart branscher där utländska företag tillfälligt utstationerar arbetstagare i Sverige, och påverkan på det statliga avtalsområdet är därför liten, säger Arbetsgivarverkets chefjurist Karl Pfeifer.
Förslagen i utredningen är en konsekvens av den så kallade Laval-domen i EG-domstolen där det konstaterades att de fackliga stridsåtgärderna mot det lettiska företaget Laval i Vaxholm 2004 inte var förenliga med EG-rätten.
Utredningen föreslår att rätten att tillgripa stridsåtgärder mot utländska företag från EES-området begränsas till att gälla krav på kollektivavtal som avser den så kallade hårda kärnan i utstationeringsdirektivet det vill säga minimivillkor i värdlandets bestämmelser om exempelvis lön, semester, arbetstid och arbetsmiljö. Lönevillkoren är här det mest centrala då de i Sverige inte är reglerade i lag. Så kommer det inte heller att bli om Stråths förslag genomförs.
I stället så kommer det enligt förslaget att krävas tydligt definierade minimilöner i branschavtal för att stridsåtgärder ska vara tillåtna. Sådana avtal ska även registreras på det svenska kontaktkontoret, som även fortsättningsvis ska vara Arbetsmiljöverket. Detta för att utländska företag på förhand ska kunna se vad som gäller i Sverige. Men om en utländsk arbetsgivare kan visa att man redan tillämpar villkoren i ett sådant relevant branschavtal så är stridsåtgärder otillåtna. Det betyder att de fackliga organisationerna inte kan tvinga sig till ett kollektivavtal med utländska företag bara av principskäl eller liknande. Förändringarna införs i den svenska utstationeringslagen.
Den så kallade Lex Britannia, vissa regler i MBL som tillåter stridsåtgärder mot utländska företag för att tvinga på dem kollektivavtal, som av EG-domstolen betecknades som diskriminerande mot utländska företag, blir tillämplig bara på företag som kommer utanför EES-området.
- Alternativet att implementera utstationeringsdirektivets krav på minimilön i lagstiftning eller allmängiltigförklaring av kollektivavtal hade inneburit betydligt större ingrepp i det svenska systemet. Båda dessa metoder kan leda till en statlig inblandning i lönebildningen och även riskera att påverka framförallt våra motparters legitimitet i det längre perspektivet. Arbetsgivarverket, som deltagit i utredningens referensgrupp, har framfört vikten av att förslagen inte stör den väl utvecklade förhandlingsmodellen på det statliga avtalsområdet, vilket heller inte blivit fallet, säger Karl Pfeifer.
- Beträffande Lex Brittannia-förändringarna finns det däremot anledning till kritik - frågan har förvisso liten betydelse för den statliga sektorn - men om lagstiftningen är diskriminerande mot utländska företag som EG-domstolen sagt är det tveksamt att flytta punkten för diskriminering till företag som kommer utanför EES-området, avslutar Karl Pfeifer.
Publicerad: 2008-12-12
Källa: www.arbetsgivarverket.se ; Arbetsgivarverket; Hämtad 17 december 2008