Stockholm, Småland med öarna och Västsverige hade högre sysselsättning, lägre arbetslöshet samt lägre andel personer utanför arbetskraften än riksgenomsnittet under 2001-2010. Däremot var förhållandena de omvända i Norra Mellansverige, Mellersta Norrland och Övre Norrland. Här var sysselsättningen lägre medan arbetslösheten och andelen utanför arbetskraften var högre än i hela riket.
Sysselsättningen i Stockholm – 3-6 procentenheter över riksnivån
Sysselsättningsgraden var 3-6 procentenheter högre i riksområdet Stockholm än i hela riket under 2001-2010, en skillnad som framförallt förklarades av Stockholms kommun. Sysselsättningen låg även över riksgenomsnittet i Småland med öarna och Västsverige under större delen av perioden, men under de sista åren närmade sig sysselsättningsgraden i dessa riksområden rikets nivåer för att vara i paritet med riket under 2010.
Stockholm och Småland med öarna hade även en lägre arbetslöshet än hela riket. Det relativa arbetslöshetstalet låg 1-2 procentenheter under riksgenomsnittet under större delen av perioden. I Västsverige var den också under riksnivån fram tills 2007, därefter var den i nivå med hela riket.
Under 2001-2010 var andelen av befolkningen i Stockholm som stod utanför arbetskraften 3-5 procentenheter under riksgenom-snittet. I likhet med sysselsättningsgraden berodde detta framför-allt på Stockholms kommun. Andelen utanför arbetskraften var också lägre i Småland med öarna och Västsverige under större delen av perioden.
Sysselsättningen var lägre i de tre nordligaste riksområdena
Sysselsättningsgraden i Norra Mellansverige, Mellersta Norrland och Övre Norrland var 2-5 procentenheter under riksgenomsnittet under 2001-2010. Bland 25–54-åringarna minskade däremot denna skillnad över tiden. Under 2001 var sysselsättningen för dessa personer 2-3 procentenheter under riksgenomsnittet i de tre nordligaste riksområdena, nio år senare var det kring 0-1 procentenheter.
Tillsammans med Sydsverige tenderade arbetslösheten att vara högre i de tre nordligaste riksområdena än i övriga riksområden under merparten av perioden. Arbetslösheten i Norra Mellan¬sverige var dock i nivå med hela riket under 2010.
De tre nordligaste riksområdena hade högst andel utanför arbetskraften. I dessa riksområden låg denna andel, undantaget 2005-2007, mellan 2-5 procentenheter över riksgenomsnittet under hela perioden. Detta var särskilt tydligt bland 55–74-åringarna och framförallt i Mellersta Norrland och i Övre Norrland.
Även om de flesta länen i de tre nordligaste riksområdena hade en sämre arbetsmarknadssituation än hela riket under 2001-2010 fanns det undantag. Exempelvis var sysselsättnings¬graden i Gävleborgs- och Jämtlands län 5-6 procentenheter lägre än riksgenomsnittet under 2001, nio år senare var den nästan i nivå med rikets. Samma utveckling sågs även i andelen utanför arbetskraften. Under 2001 var denna andel 3-5 procentenheter över riksgenomsnittet i dessa län för att nio år senare nästan vara i paritet med hela riket.
Positiv arbetsmarknadsutveckling i Sydsverige
Sysselsättningsgraden i Sydsverige var ett par procentenheter under riksgenomsnittet fram tills 2007. Därefter minskade gapet kontinuerligt för att vara i nivå med riket under 2010. På samma sätt närmade sig även arbetslösheten och andelen utanför arbetskraften i Sydsverige riksnivåerna under slutet av 00-talet. Denna positiva arbetsmarknadsutveckling sågs framförallt i Malmö kommun och därmed också i Skånes län.
I Östra Mellansverige har arbetsmarknaden däremot utvecklats på ett likartat sätt som i hela riket, de skillnader som fanns gentemot hela riket under 2001 fanns även 2010. Med andra ord låg sysselsättningen något under, arbetslösheten något över och andelen utanför arbetskraften något över riksgenomsnittet.
Publicerad: 2011-02-21
Källa: www.scb.se; Statistiska Centralbyrån; Hämtad 22 februari 2011