Nyckeln till jämställdheten finns på arbetsmarknaden. Sveriges BNP skulle kunna vara flera hundra miljarder större om kvinnor lönearbetade lika mycket som män. Det förutsätter att män tar sitt ansvar för barn och hushåll, skriver Anders Borg (m), pappa, feminist, finansminister, med anledning av att det idag är internationella kvinnodagen.
Bristen på jämställdhet är en av de största kvarvarande ofriheterna. Det är en orättvisa som inskränker varje människas möjlighet att styra sitt liv och som dessutom hämmar våra ekonomiska förutsättningar att skapa en stabil grund för välfärd. Nyckeln till jämställdhet finns på arbetsmarknaden.
Foto: Pawel Flato
Huvudansvaret för hushållet ligger fortfarande ofta på kvinnan. Kvinnor utför i genomsnitt 65 procent mer hemarbete än män varje dag. Det leder till att de lönearbetar mindre än män och istället gratisarbetar mer hemma. De ekonomiska drivkrafterna att gå upp i arbetstid eller söka sig ut på arbetsmarknaden har därtill varit svaga.
Den ekonomiska förbättring som kommer av att ta ett jobb eller att gå upp i arbetstid har ofta varit alltför liten för att det skulle löna sig. Följden har blivit att kvinnor givits sämre karriärmöjligheter, sämre löneutveckling och framför allt sämre möjligheter till självförverkligande och självständighet. Trots alla politiska högtidstal om jämställdhet har skatte- och bidragssystemen utvecklats till en kvinnofälla. Sverige har redan kommit långt i jämställdhetsarbetet, men skall vi komma ännu längre måste de svenska männen ta ytterligare ansvar samtidigt som samhället ger de rätta förutsättningarna för kvinnor att vara på arbetsmarknaden. Ett exempel är föräldraförsäkringen.
TCO visar i en ny undersökning att om män ökar sin föräldraledighet i den takt de gör nu skulle det ta 211 år innan mammor och pappor delar lika. Den förändringstakten är allt för långsam. Regeringen har infört en jämställdhetsbonus som ger ett ekonomiskt tillskott till de föräldrar som delar föräldraförsäkringen mer lika mellan sig. Bonusen kompenserar för att familjen förlorar pengar på att den som tjänar mest, ofta pappan, stannar hemma.
För att göra det mer lönsamt att arbeta har vi gjort kraftiga skattesänkningar för framför allt låg- och medelinkomsttagare. Det har ökat vinsten av att ta jobb och öka sin arbetstid, inte minst för kvinnor. Regeringen har också gjort det billigare att köpa hushållstjänster för att familjer skall kunna byta hemarbete mot lönearbete.
Svensk barnsomsorg är väl utvecklad och en förutsättning för att bägge föräldrarna skall kunna arbeta. Jag tror att vi kan förbättra barnomsorgen ytterligare med åtgärder som stärker kvaliteten. Det gör att föräldrar kan känna sig än mer trygga med att barnen har det bra och utvecklas när man själv är på arbetet. En grupp forskare har, i SNS Konjunkturrådsrapport 2008, räknat på effekterna av regeringens jobbpolitik. De framhåller att politiken kan väntas leda till en utjämning av inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.
När kvinnor lönearbetar mer tar vi bättre till vara hela befolkningens kunskap och potential. Det leder till ökad tillväxt och gör vårt land rikare. En grov uppskattning ger vid handen att Sveriges BNP skulle kunna vara flera hundra miljarder större om kvinnor lönearbetade lika mycket som män, samtidigt som handlingsfriheten och summan i lönekuverten skulle bli större för den enskilda kvinnan. Min syn på jämställdhet bottnar dock inte främst i ekonomiska argument. Feminismen är för mig en frihetsrörelse som ser till människors lika värde och möjligheter. Alla föräldrar vill att barnen skall ha de bästa möjligheterna att få ett gott liv. Både pojkar och flickor måste ha möjligheter att forma sitt eget liv. Redan små barn möts av olika förväntningar och tilldelas olika roller. Det allvarliga i detta ligger inte i att flickrummen målas rosa och pojkarna får riddarrustningar, utan i allt annat som följer med på köpet. Det bekymmersamma med könsrollerna visar sig i att kvinnor har svårt att få de högavlönade jobben och i den ojämna resurs- och förmögenhetsfördelningen.
De kulturella, sociala och strukturella mönster vi vant oss vid är betydligt svårare att ändra än skattesatser och budgetposter. Det ställer våra trygga traditioner på ända och tvingar oss att tänka om. Det ansvaret går inte att delegera till vare sig politiker eller näringslivstoppar utan måste tas av var och en.
Det finns en könsmaktsordning. Det vill jag ändra på. Jag är övertygad om att det är möjligt. Därför är jag feminist.
ANDERS BORG
Publicerad: 8 mars 2008
Källa: www.regeringen.se ; Hämtad 3 april 2008