Trots den relativt starka återhämtningen i svensk ekonomi efter den finansiella krisen finns ett antal potentiella sårbarheter i det svenska finansiella systemet. I synnerhet är tillväxten i huspriserna och hushållens skuldsättning ohållbar på sikt. Att problem är under uppbyggnad är ännu tydligare i ett internationellt perspektiv. Det gäller inte minst de svårigheter som euroländer med svaga offentliga finanser på senare tid har haft med sin utgivning av statsobligationer.
Styrningsstrukturen måste vara effektiv i tre övergripande avseenden: den måste se till att den som fattar beslut om makrotillsynsregleringen (”makrotillsynsmyndigheten”): i) har ett tydligt mandat, ii) har tillgång till den information och den analysförmåga som krävs för att utforma regleringen, och iii) har tillräckligt många verktyg till sitt förfogande för att kunna fullgöra sitt mandat.
Han diskuterade också metoder för att modellera hur makrotillsynen och penningpolitiken interagerar, men de är fortfarande inte tillräckligt utvecklade för att få fram något resultat som kan ha någon praktisk tillämpning. Därför kommer det förmodligen att kvarstå ett antal obesvarade frågor/oklarheter när makrotillsynsregleringen sätts i verket. Men detta är lyckligtvis inget nytt för beslutsfattarna.
”Det här är hur som helst ett spännande och, tror jag, potentiellt mycket fruktbart forskningsområde för framtiden. Det är också uppmuntrande att se att framstående forskare ägnar allt större intresse åt frågor som rör finansiell stabilitet. Jag har därför stora förhoppningar om att vi i framtiden kommer att få se ett ömsesidigt givande samarbete mellan akademiker och beslutsfattare.”
Publicerad: 2011-01-17
Källa: www.riksbank.se; Riksbanken; Hämtad 20 januari 2011